"Det är hemskt, fruktansvärt, så jävla orättvist, det är barn!"

Välkommen till verkligheten! Redan första dagen fick jag som ett slag i ansiktet, vi gick till en park där min educator Vicky redan hade börjat jobba med några killar. Att kalla den en park är nog att ta i, den består av 4 små gräsplättar med en fontän i mitten. På varje gräsplätt ligger det avdäckade folk, junkies och folk som bara inte har någonting, det är skräp överallt, lukten och folk som vinglar fram.

Det är ett av de fattigaste områden och det vimlar av folk. En avdäckad man lutandes mot alla sina ägodelar på en gräsplättarna, ett ungdomsgäng som i väntan på rödljuset, så de kan tvätta bilfönster mot en liten peng, röker en spliff, en gatuhund i jakt på mat, en barnfamilj lekandes på lekplatsen brevid bänken där en 14-åring säljer sina tjänster och poliser på andra sidan gatan. Ett gäng med tjejer och killar mellan 11-16 år alla med en trasa i handen som de tättare än titt tar upp och luktar på.  Det första som slog mig var den starka lukten av trasan, det tar inte lång tid för den lukten att förstöra en 12-årings liv. Det är hemskt, fruktansvärt, så jävla orättvist, det är barn! men det finns hopp… men jag känner att det blir mer om jobbet när jag vart där lite längre..


Anja Grahn är en av PeaceWorks volontärer i Mexico, där arbetar hon med gatubarn.

Läs hela blogginlägget på
http://anjacita.tumblr.com/post/16186617061/ny-pa-jobbet